Fast driftställe i Tyskland? Det beror på...

För svenska företag finns det fortfarande många goda skäl att etablera sig i Tyskland och framgångsrikt bygga vidare på sina styrkor. Länderna liknar varandra i många positiva avseenden, vilket är en viktig förklaring till de nära och långvariga ekonomiska relationerna.

Samtidigt möter svenska företag återkommande frågeställningar som kan försvåra marknadsinträdet. Två särskilt komplexa områden är den tyska federalismen, där den praktiska tillämpningen av lagar och administrativa regler inte alltid är enhetlig mellan de olika förbundsländerna, samt den tyska skatterätten. Vart och ett av dessa områden är i sig utmanande; i kombination blir de ofta särskilt komplicerade.

Vid ett marknadsinträde framstår det ofta som naturligt att bilda ett registrerat bolag, exempelvis ett GmbH, även om verksamheten till en början är begränsad. Alla affärsmodeller utvecklas heller inte omedelbart till fullskaliga verksamheter med egen personal i Tyskland. Klart är dock att ett tyskt GmbH som genererar vinst också omfattas av tysk bolagsbeskattning. Detsamma gäller när affärsverksamhet bedrivs utan eget bolag, men genom en person i Tyskland med fullmakt, tjänstebil eller hemmakontor – i sådana fall uppstår regelmässigt en inkomstskattskyldighet i Tyskland enligt såväl dubbelbeskattningsavtalet som nationell rätt.

Ett mindre uppenbart problem uppstår dock när det tyska bolaget – särskilt under etableringsfasen – saknar egna lokaler och när den verkställande direktören inte har en varaktig närvaro i Tyskland, utan leder verksamheten från Sverige. Denna situation är vanligare än man kanske tror. Och det är här som bristen på enhetlighet blir tydlig: vissa skattemyndigheter granskar sådana upplägg mindre ingående och beskattar vinsten fullt ut i Tyskland, medan andra gör en annan bedömning.

Rent rättsligt är GmbH:t i ett sådant fall visserligen obegränsat skattskyldigt i Tyskland. Ur ett skatteavtalsrättsligt perspektiv kan dock bolagets hemvist enligt det svensk-tyska dubbelbeskattningsavtalet hamna på platsen för den verkliga ledningen – det vill säga i Sverige, om bolagsledningen faktiskt utövas där. Hur en eventuell dubbelbeskattning då undviks beror, som så ofta i skatterätten, på omständigheterna i det enskilda fallet.

Tillbaka till utgångsfrågan: om det finns ett fast driftställe i Tyskland beror både på hur verksamheten är organiserad i praktiken och på hur den ansvariga skattemyndigheten tolkar och tillämpar regelverket – liksom hur ingående granskningen är. I vissa fall kan alltså den konkreta platsen för verksamheten inom Tyskland avgöra om vinster beskattas i Tyskland eller i Sverige.

Detta får långtgående konsekvenser – dels för uppfyllandet av tyska skatteplikter, dels för strategiska överväganden. I nuläget kan beskattning i Sverige vara ekonomiskt fördelaktig, inte minst till följd av den lägre bolagsskatten. Med den planerade sänkningen av bolagsskatten i Tyskland kan detta dock komma att förändras.

Oavsett detta bör företagsledningar hantera frågan proaktivt för att undvika obehagliga överraskningar, såsom dubbelbeskattning eller behovet av oförutsedda ekonomiska åtaganden. Ofta går det att hitta en lösning – men redan den administrativa och rådgivningsmässiga insatsen utgör ett starkt argument för att skapa klarhet i ett tidigt skede.

Avslutningsvis bör det klargöras att detta resonemang inte gäller mervärdesskatten. Inom EU:s inre marknad råder här i regel en tydlig kompetensfördelning: omsättning som sker i Tyskland beskattas också i Tyskland.

Prof. Dr. Andreas Katzer

Advokat, M.I.L. (Univ. Lund)

Adjungerad professor vid Hochschule für angewandtes Management