Många företag i Tyskland är bundna av kollektivavtal eftersom de är medlemmar i en arbetsgivarorganisation. Sådana kollektivavtal mellan en arbetsgivarorganisation och en fackförening kallas för föreningskollektivavtal (Verbandstarifverträge). Lagen om kollektivavtal (Tarifvertragsgesetz, TVG) ger emellertid också enskilda arbetsgivare möjlighet att själva vara parter i ett kollektivavtal. Detta förekommer ofta i Tyskland. Om kollektivavtalen ingås direkt mellan ett företag och ett fackförbund kallas de interna eller huskollektivavtal (Haustarifverträge). Det är meningsfullt att ingå sådana interna kollektivavtal till exempel om ett föreningskollektivavtal inte uppfyller det enskilda företagets krav eller om en arbetsgivare inte vill gå med i en arbetsgivarorganisation men ändå vill ingå kollektivavtal (eventuellt under påtryckningar från en fackförening).
Om ett internt kollektivavtal har ingåtts har partnerna rätt att kräva tillämpning av avtalet under dess giltighetstid. Denna rätt att kräva tillämpning kan fackföreningen yrka inför tyska arbetsdomstolar såvida arbetsgivaren inte uppfyller sina skyldigheter enligt det interna kollektivavtalet. I ett fall som nyligen avgjordes av den federala arbetsdomstolen (Bundesarbeitsgericht, BAG) var frågan huruvida fackföreningen kan kräva att det interna kollektivavtalet endast tillämpas i förhållande till sina medlemmar (eller även i förhållande till övriga anställda hos arbetsgivaren, så kallade utomstående) och om fackföreningen måste namnge de berörda medlemmarna i detalj i sin stämningsansökan.
Den federala arbetsdomstolen (Bundesarbeitsgericht, BAG) beslutade den 13 oktober 2021 (mål nr: 4 AZR 403/20) att kravet på tillämpning av ett internt kollektivavtal är begränsat till medlemmarna i den fackföreningen som är anställda hos arbetsgivaren. Facket kunde således inte kräva att det interna kollektivavtalet också skulle tillämpas på utomstående. Detta är rimligt, eftersom fackföreningen inte har erhållit något mandat från de utomstående att företräda deras intressen i form av ett medlemskap i fackföreningen och således kan fackföreningen inte åberopa deras rättigheter.
BAG ansåg dock också att det var tillräckligt att fackföreningen hänvisade till "medlemmarna" i sin stämningsansökan för att yrka tillämpningen av det interna kollektivavtalet. Det är således inte nödvändigt att namnge de fackföreningsmedlemmar för vilka kravet på tillämpning av det interna kollektivavtalet gjordes gällande. Detta verkar dock tvetydigt och i slutändan inte helt övertygande. I regel bör det vara lätt för fackföreningen att namnge alla berörda fackföreningsmedlemmar, emedan arbetsgivaren ofta inte har fullständig kunskap om vilka anställda som är medlemmar i fackföreningen.
Dr. Sebastian Pfrang, Baker McKenzie