Vid köp av ett företag har säljaren i allmänhet ingen skyldighet att lämna information om det köpta objektet. Det finns tre undantag från detta: Om säljaren påstår något måste det vara sant. Om köparen ställer en fråga måste svaret vara sant och fullständigt. Och om det handlar om något som är särskilt viktigt för köparen och som han kan förvänta sig att få reda på, måste säljaren informera honom. Säljaren uppfyller vanligtvis denna skyldighet genom att visa köparen alla dokument i ett datarum. Köparen måste dock själv ta reda på den viktiga informationen. Detta kräver ökad uppmärksamhet, särskilt strax före undertecknandet, eftersom säljarna ofta bokstavligen överöser köparen med uppgifter just då. En ny dom från den federala domstolen har nu satt stopp för detta.
I BGH-fallet hade säljaren deponerat en enorm samling dokument i datarummet utan kommentarer på fredagen före notariseringen på måndag morgon. Det var först efter notariseringen som säljaren insåg att ett dokument utgjorde en risk på flera miljoner. Han krävde ersättning. Säljaren betalade inte. Han hade informerat köparen i tid. Att han inte hade tittat igenom dokumenten var hans eget fel. Köparen stämde, men förlorade i regiondomstolen och i den högre regionala domstolen.
Endast BGH dömde till hans fördel. Säljaren var skyldig att lämna information om "deal breaker" utan att bli tillfrågad. Han kunde ha insett att den enorma ansvarsrisken var relevant för beslutet. Eftersom uppgifterna endast matades in kort innan avtalet ingicks, begravda i en stor mängd uppgifter och utan någon indikation, kunde säljaren inte ha antagit att köparen skulle se detta före notarisering. Han borde därför ha påpekat risken för honom utan att bli tillfrågad. Eftersom han hade underlåtit att göra detta var han skyldig att ersätta köparen för skadan.
Fallet är relevant för hela M&A-sektorn, men även för fastighetstransaktioner. Säljare måste vara ännu mer uppmärksamma på att datarummet är välstrukturerat (korrekt märkning av filer, innehållsförteckning och sökfunktion) och stängs i god tid före notarisering så att köparen har tid att se även sista minuten-inmatningar.
Dessutom måste säljare komma ihåg att de aldrig helt kan utesluta sin upplysningsplikt genom avtal. Gränsen går alltid vid bedrägligt beteende, t.ex. om uppgifter som skulle kunna få affären att tippa över döljs i en datadump strax före avslutet och köparen spekulerar i att han inte kommer att upptäcka dem.
Karl Woschnagg, HEUSSEN Rechtsanwaltsgesellschaft mbH